Silverstämplar

Det svenska stämplingssystemet för silver har en lång historia. Systemet är metodiskt uppbyggt och talar om av vem, i vilken stad och vilket år föremålet är tillverkat. Det finns fyra grundstämplar: kontrollstämpeln, som garanterar silverhalten, mästarstämpeln, som slås av mästaren själv, stadsstämpeln, som slogs av åldermannen i det skråämbete som smeden tillhörde, samt den viktiga årsbokstaven.

Redan i slutet på 1400-talet kom de första bestämmelserna om att silverhalten skulle garanteras och att silversmeden skulle sätta sitt bomärke på arbetet. År 1596 infördes stadsstämpeln och knappt hundra år senare infördes årsbokstaven i vissa städer. Under 1600-talet blev mästarstämpeln i form av ett monogram vanlig; under 1700-talet bestod den ofta av hela efternamnet jämte en mindre stämpel med två eller tre initialer.

År 1754 infördes den statligt kontrollerade och landsomfattande trekronorstämpeln, den så kallade kattfoten, som garanterar silverhalten. År 1759 infördes en gemensam årsbeteckning, en bokstavs- och sifferkombination, för hela Sverige, vilken gäller än i dag. I mitten på 1800-talet byttes de gamla stadsstämplarna, ofta snarlika stadsvapnet, ut. De nya angav istället begynnelsebokstaven i stadsnamnet, förutom
i Stockholm där man även fortsättningsvis använde huvudet på Sankt Erik, stadens skyddshelgon.

År 1913 infördes en importstämpel, ofta kallad ovalen. De tre kronorna förseddes med en oval inramning som skiljer sig från kattfotens trepassform. Importerade föremål kunde även förses med återförsäljarens stämpel. Samma år kompletteras kattfoten med bokstaven S (för silver) i en sexkantig sköld.

På sjuttiotalet infördes krav på finhaltsstämpel.
 År 1988 slutade man använda ovalen på importerade arbeten och all stämpling av silverarbeten blev frivillig. Trots det fortsätter de flesta silversmeder att stämpla sina föremål.